stadfästa

Swedish

stad (“place (archaic)”) +‎ fästa (“fix”)

stadfästa (present stadfäster, preterite stadfäste, supine stadfäst, imperative stadfäst)

to formally establish; to enshrine, to confirm, to ratify
rättigheter som är stadfästa i grundlagen
rights that are enshrined in the constitution

Conjugation of stadfästa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	stadfästa		stadfästas
Supine	stadfäst		stadfästs
Imperative	stadfäst		—
Imper. plural¹	stadfästen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	stadfäster	stadfäste	stadfästs, stadfästes	stadfästes
Ind. plural¹	stadfästa	stadfäste	stadfästas	stadfästes
Subjunctive²	stadfäste	stadfäste	stadfästes	stadfästes
	Participles
Present participle	stadfästande
Past participle	stadfäst
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.