lärm

See also: larm and Lärm

Estonian

Etymology

Borrowed from German Lärm, from Italian allarme.

Noun

lärm (genitive lärmi, partitive lärmi)

  1. clamour, din, uproar, hubbub
    Synonyms: kära, kisa, müra

Declension
Declension of lärm (ÕS type 22e/riik, length gradation)
singular plural
nominative lärm lärmid
accusative nom.
gen. lärmi
genitive lärmide
partitive lärmi lärme
lärmisid
illative lärmi
lärmisse		 lärmidesse
lärmesse
inessive lärmis lärmides
lärmes
elative lärmist lärmidest
lärmest
allative lärmile lärmidele
lärmele
adessive lärmil lärmidel
lärmel
ablative lärmilt lärmidelt
lärmelt
translative lärmiks lärmideks
lärmeks
terminative lärmini lärmideni
essive lärmina lärmidena
abessive lärmita lärmideta
comitative lärmiga lärmidega

Derived terms
  • lärmama

German

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

lärm

  1. singular imperative of lärmen
  2. (colloquial) first-person singular present of lärmen
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.